Glad påsk!

Påsken har helt klart blivit roligare.

Släpp fångarna loss det är vår!

Orka

Nu orkar jag inte mer. Så har jag känt flera gånger under den senaste veckan. Jag pratar givetvis om vinterkräksjukan.

Som om det inte vore nog med att Vilgot haft influensan och kort därefter varit krasslig i ny förkylning, kom Viktor hem sjuk i onsdags. Han hade fått stanna bilen på vägen hem för att kräkas i diket. Sen var det ju liksom helkört. Exakt två dygn senare (hur försiktiga vi än varit) låg Vilgot och kräktes ner alla våra lakan och alla våra kläder. Två dygn senare var det min tur att bli sjuk.

Jag är nu genomskinlig och i bästa fall grå. Nu orkar jag inte mer. Nu måste jag få vår, värme och lite mera glädje.

Tittar på min utmattade son som ligger bredvid mig och sover middag. Lilla hjärtat, nu önskar jag dig att få vara frisk och glad länge.

Min plats på jorden

Vi har ett naturreservat ute på halvön och här är så vackert. Här har jag promenerat säkert hundra gånger nu, och gjorde det särskilt när allt var jobbigt och ledsamt. Jag får frid här ute, tankar lust och kreativitet. Det finns något läkande och stärkande med det som känns här. Jag kommer i kontakt och det större känns nära. Jag tror att det är så här troende möjligtvis upplever kyrkan.

Det finns några bronsåldersrösen som sträcker sig över havet och påminner om en historia som vill bli berättad. Skriver jag en bok till så kanske den här platsen finns med. Åtminstone borde den det.

Stövlar på!

Havet

Sedan jag var liten har jag velat bo vid havet. Det finns något rofyllt och drömskt över öppet vatten som jag inte riktigt förstår mig på. Därför blir det aldrig tråkigt vid havet. Färgskiftningarna är också helt fantastiska, havet ser olika ut från dag till dag, från årstid till årstid. Och ibland från minut till minut.

Och nu bor jag där jag hör hemma. Det tar en kvart att gå ner till någon av våra stränder och vikar. Och med ett barn i släptåg blir det förstås ännu roligare och finare. Idag smälte isen i vikarna och böljade likt smält isglass. Och marssolen sken på oss medan vi plockade stenar och svanar i stora gäng flög förbi.