Då dök drömhuset upp. Och två nerviga fastighetsaffärer senare var det vårt och radhuset var sålt. Och vilken dröm det var! Vi flyttade in lagom till sommaren och har älskat varje minut här ute på landet. Sommaren var fullkomligt magisk, den hade allt. Och att få möta både höst och vinter här ute har känts underbart. Vi har verkligen hittat hem.
Hösten kom och en ny ivf på börjades. Jag mådde dåligt och efter äggplocket kunde det konstateras att endast ett livsdugligt embryo hade kunnat skapas. Igen. Vi hade ju på förhand sagt att detta skulle bli vårt sista försök. Ingen av oss tycker att det är särskilt roligt att gå igenom behandlingarna och detta var ju vår fjärde totalt.
Jag blev gravid på vårt enda lilla embryo och vårt sista syskonförsök. Och blödde i nästan tre veckor. Till sist fick vi ett ultraljud som visade på att graviditeten inte hade klarat sig.
Sorgen och besvikelsen var total. Men jag slöt den inom mig i nästan en månad. Sedan kom den ikapp och jag bara låg och grät. Fick vara hemma från jobbet och visste inte hur jag skulle komma vidare.
Vi pratade mycket, min man och jag, fram och tillbaka. Och vi tog ett förnuftigt men svårt beslut. Vi kommer inte försöka att få fler barn. Vi ska njuta av den fina pojke vi har och vad annat livet har oss att erbjuda.
Vi började med att ge oss en fin julklapp, en familjeresa till Cypern i vår som vi skjutit upp så länge. Och vi har beslutat oss för att vi vill köpa en hund till. Och kanske blir det lite höns på tomten. Och möjligtvis ett familjehemsbarn så småningom.
Hejdå 2014. Välkommen 2015!
